Oj vilken stor...

Ellen är nästan färdiglöpt för den här gången och Loka har i vanlig ordning sparat sitt löp så att matte ska få en sexveckorsperiod med löptikar. Pga Ellens löp har vi gått åt väster på våra promenader. Åt väster har vi bara fält och skog nämligen. Och det är sällsynt att träffa någon där. Hundarna har skuttat fram i djupsnö och jag har fått träningsvärk i lårmusklerna av pulsandet. Idag kände jag dock för lite social kontakt så vi tog en runda i "samhället". När vi gick förbi dagiset så var det en unge som skrek; Kolla, en åsna! Och när vi gick förbi affären hörde vi; "nej men Yngve, där går en häst, eller vänta... det är något annat." När vi nästan var hemma i obygden igen så så mötte vi en pappa med ett barn på en pulka och då kom den absolutt vanligste kommentaren; "Titta, en stor och en liten."
Skönaste kommentaren på vägen var en gubbe som undrade om varghunden och sheltien kunde hålla sams trots storleksskillnaden. Jag svarade att det är en åldersfråga och sedan blev det mest en hyllning till vädret. Strålande sol och massor av snö!